Som en kommentar från Alan på mitt uttalande om att jag ville åka till New York en sista helg innan hemfärd fick jag "But you've been to NY like a thousand times already, why don't you go to Montreal instead, it's a cool city".
Sagt och gjort, näst sista helgen i november blev det en tripp dit. Alan pluggade sin undergrad där i Quebecs huvudstad, och hade rätt bra koll på vad som fanns att se och göra. Tyvärr hade hans inte lika bra koll på sin hälsa, och trots feber och halsont så lät han oss bila upp sex timmar från Boston på fredagseftermiddagen. Jag var ju iofs glad över att få komma iväg, inte minst för att kunna öka på listan över besökta länder, men det var inte helt optimalt resesällskap!
Vi kom fram ganska sent på fredagskvällen, och eftersom Alan inte var så pigg så blev det bums i säng för att kunna utforska staden dagen därpå. Här ser ni utsikten från vårt hostelrum på den hippa gatan Saint Denis, och nedan lite street art längre ned på gatan.
Först gick vi till gamla stan och mös runt bland den fina arkitekturen.
På skylten ser ni reklam för Montreals paradrätt "Poutine", som är pommes frite med gravy-sås och cheese curds. Låter kanske inte jätteaptitligt, men det är inte helt dumt faktiskt. Ni får se mer bildbeskrivning längre ned.
En sjuk byggnad, tycker iaf jag. Det är en ganska spännande blandning av arkitektur i Montreal, vilket är väldigt fint!
Här ser ni den äldsta och största kyrkan, Basilikan Notre Dame, och mig beundrandes den när jag försöker se över byggplatsen framför den.
Det var ännu vackrare inuti, som sig bör.
Sen gick vi till ett ställe med en annan traditionell maträtt för Montreal: Smoked meat sandwich.
Det finns ett ställe i stan som gör de bästa, och det är tydligen även tradition att köa för att få komma in och få sig en smaskig köttmacka. Som tur var kunde vi köa i solen, för det var väldigt kallt väder.
Man äter det rökta köttet på enkla brödskivor tillsammans med senap, och självklart lite pommes till. Det var sjukt gott, framför allt de fettiga delarna!
Lite mer fin arkitektur med eklektisk dekoration.
Min favvis-aktivitet: Härma statyn!
Uppe delvis på Mont Real, som inte är så högt, men som har en fin utsikt över stan. Ni kan se på de härligt vindbitna och röda näsorna att vintern hade kommit till Montreal.
Poutine blev avslutning på lördagskvällen. Montreal ska tydligen ha ett asgrymt utbud av elektroklubbar, men Alan var för sjuk för att kunna gå ut, vilket var väldigt synd. Next time!
Ett asgött bagelställe där man kan se dem bakas på plats för hand. De smakar lite annorlunda än de amerikanska varianterna, och vi köpte med oss ett dussin hem.
Avslutningsvis måste jag visa de oerhört spexiga brevlådorna de har i Quebec. Mer sånt hemma i Sverige säger jag.
Sen helgen därpå var det dags för de amerikanska traditionernas höjdpunkt, nämligen
Thanksgiving!
Jag följde med Alan hem till hans hood i Westborough, som ligger en bit utanför Boston, och fick fira med hans familj. Innan den hederliga kalkonmiddagen skulle intas visade Alan mig runt lite i hans kära lilla hemstad. Höjdpunkten var när vi kom precis i tid till att få se Westboroughs High school-lag the Ravens göra två touch downs i den traditionella matchen mot sina stadsrivaler. Då fick jag höra bandet spela sin marschmusik och cheerleadsen göra sina trix. Väldigt härligt!
Jag var lite för feg för att fota själva middagen, men kan intyga att det var väldigt gott och trevligt!
Vidare visade Alan mig sin stolta instats som Eagle scout då han röjde en stig runt en damm, som han döpte till the "Lai Loop" uppkallat efter sig själv, haha.
En stolt scout!
En happy camper som känner sig väldigt fashionabel i de lånade Sorell-kängor.
Vi körde runt en del, och det var väldigt fint att få se lite av landsbygden, även om alla träd nu var nakna. Ngt som var helt sjukt kul, men som jag missade att ta kort på, var kor som färgmässigt var indelade i tre partier, där den mittersta delen var helt vit, medan bak-och framdelen var helt svarta. Såg jättemärkligt ut! Men väldigt fint.
Helgen avslutades med lite mer "Candle pin" bowling på den lokala hallen. Den här gången gick det inte riktigt lika bra, kom näst sist...Men skam den som ger sig, kanske får jag en ny chans innan hemfärd. Fast nu är det bara en vecka kvar, helt sjukt vad tiden har gått fort.
Snart ses vi kära vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar